Efter den stora påskkonferensen åkte vi direkt till Stockholm där släkt och vänner väntade! Första gången jag är där sen.... sist! Alltså innan London. Jag kan där berätta att jag har det bra, värdfamilj, skola, vänner, allt är bra!

Och det är snart slut... Mitt revolterande år då jag bodde i London. Vad kommer jag att minnas? Vad kommer jag berätta? Kommer jag välja att berätta om det jag kanske inte var så nöjd med? Eller kanske det som ligger mig närmast om hjärtat? Kommer jag, om många år, glömma allt det jag klagat på, det som fått mig att gråta för att det vart så hopplöst. Kommer mitt minne svika mig och bara berätta det som verkligen var starkt, bara det som kommit upp här? Var det så mycket mer?

Minnet glömmer. Minnet samlar favoriter. Minnet raderar. Minnet papperstrimlar. Minnet förvränger. Minnet ler hemmlighetsfullt.

I dessa stunder tänker jag på Dumbledores minnessåll, den där gjord av sten som står i skåpet i hans arbetsrum där han för ner alla sina minnen och tankar. Där man när som helst kan uppleva allt igen och igen och igen. Det enda man behöver göra är att föra trollstaven mot tinningen och dra ut en silvervit tråd. Klockrent!

Har jag ett minnessåll behöver jag aldrig vara rädd för att bli sviken av mitt Minne. Vi blir kompisar igen, inte sant? Du och jag, hade vi inte en deal? Du minns och jag ger dig saker att minnas. Var det inte så? Eller har du förvrängt det igen? Men du vet vad som står där med minimala bokstäver längs ner på det underskrivna kontraktet. Bryter du mot det är jag tvungen att dra till med hårdhandskarna.

"Jag minns så väl när jag var barn" är en ganska uttjatad början på en mening bland äldre personer. Men vad händer då när man är i mitten? Den ålder nånstans mellan 25 och 60? Det måste vara tidernas tid, guldens år! Då man äntligen är som en färdigutvecklad Pókemon, och bara utvecklas på bredden. Borde man inte berätta mer om denna ålder? Är det bara ung - gammal? Ännu ett exempel så minnet svikit oss!

Och jag glömmde berätta! Mina småkusiner är här från Tyskland, härliga, jobbiga, glada, skrikiga, allt i ett! De kommer som en härlig trappa från 2-7 år!

I denna tid har vi transporterat oss till Fiskestugan och rullat stooora klot, Bowlat. Såklart tycker minstingen att detta är det mest fantastiska och omringade av pensionärer, som vi är, hör alla nostalings härliga gjädjeskrik! Som förvandlas till trotsskrik när vi är på väg ut.

I denna stund gör alla sitt, så jag kanske borde göra mitt. Historiauppsatts och matematik.