Efter den stora påskkonferensen åkte vi direkt till Stockholm där släkt och vänner väntade! Första gången jag är där sen.... sist! Alltså innan London. Jag kan där berätta att jag har det bra, värdfamilj, skola, vänner, allt är bra!

Och det är snart slut... Mitt revolterande år då jag bodde i London. Vad kommer jag att minnas? Vad kommer jag berätta? Kommer jag välja att berätta om det jag kanske inte var så nöjd med? Eller kanske det som ligger mig närmast om hjärtat? Kommer jag, om många år, glömma allt det jag klagat på, det som fått mig att gråta för att det vart så hopplöst. Kommer mitt minne svika mig och bara berätta det som verkligen var starkt, bara det som kommit upp här? Var det så mycket mer?

Minnet glömmer. Minnet samlar favoriter. Minnet raderar. Minnet papperstrimlar. Minnet förvränger. Minnet ler hemmlighetsfullt.

I dessa stunder tänker jag på Dumbledores minnessåll, den där gjord av sten som står i skåpet i hans arbetsrum där han för ner alla sina minnen och tankar. Där man när som helst kan uppleva allt igen och igen och igen. Det enda man behöver göra är att föra trollstaven mot tinningen och dra ut en silvervit tråd. Klockrent!

Har jag ett minnessåll behöver jag aldrig vara rädd för att bli sviken av mitt Minne. Vi blir kompisar igen, inte sant? Du och jag, hade vi inte en deal? Du minns och jag ger dig saker att minnas. Var det inte så? Eller har du förvrängt det igen? Men du vet vad som står där med minimala bokstäver längs ner på det underskrivna kontraktet. Bryter du mot det är jag tvungen att dra till med hårdhandskarna.

"Jag minns så väl när jag var barn" är en ganska uttjatad början på en mening bland äldre personer. Men vad händer då när man är i mitten? Den ålder nånstans mellan 25 och 60? Det måste vara tidernas tid, guldens år! Då man äntligen är som en färdigutvecklad Pókemon, och bara utvecklas på bredden. Borde man inte berätta mer om denna ålder? Är det bara ung - gammal? Ännu ett exempel så minnet svikit oss!

Och jag glömmde berätta! Mina småkusiner är här från Tyskland, härliga, jobbiga, glada, skrikiga, allt i ett! De kommer som en härlig trappa från 2-7 år!

I denna tid har vi transporterat oss till Fiskestugan och rullat stooora klot, Bowlat. Såklart tycker minstingen att detta är det mest fantastiska och omringade av pensionärer, som vi är, hör alla nostalings härliga gjädjeskrik! Som förvandlas till trotsskrik när vi är på väg ut.

I denna stund gör alla sitt, så jag kanske borde göra mitt. Historiauppsatts och matematik.

Tre Dagar

I torsdags bar det av till TREDAGAR!! Påskkonferensen för ungdomar som i huvudsak handlar om påsken och detta året var temat "Enda Vägen" Otroligt fantastiskt, och lärorikt och jag önskar att alla jag visste om som inte var där skulle vart där!

Första kvällen, två tjejer runt 14 kommer upp på scen. De berättar att den ena av dem haft (lägg märke till tempus formen) en ondartad tumör i sin mage och att hon bara har tre månader kvar att leva. Detta var i slutet på februari, alltså skulle hon troligtvis gå bort nu i maj. Men båda, tillsammans med församlingar runt om i Jönköping bad för henne. Under tiden som hon började gå på cellgifter och hade ont i magen konstant. En kväll lade alla händerna på hennes mage och bad till Gud att ta bort denna smärta, då kunde hon konstatera att en varm känsla hade spritt sig i magen. Den gjorde inte ont längre! Nästa dag var kompisen med på en samling och ledaren sade att de skulle göra en övning, ställa sig i en ring och lyssna på vad Gud har att säga. Hon tänkte att hon skulle prova och se vad Gud hade att säga om hennes kompis situation, vad hade hon egentligen att förlora? Hon hann nätt och jämt ställa sig i ringen och forma orden "Jag Lyssn..." innan en tydlig röst som man verkligen inte kan tvivla på att det-var-nog-bara-jag-som-tänkte-i-huvudet-rösten. Utan en stark och tydlig stämma som sade: HON KOMMER BLI FRISK!

Direkt när hon kommer hem slänger hon sig på telefonen och ringer sin vän. Denna som kan konstatera att hon fortfarande känner denna varma känsla i magen. Efter några dagar åker hon till läkaren för att börja sin behandling som kanske kan förlänga hennes sargade liv med några veckor, där begär hon envist att läkaren ska rönka hennes mage ännu en gång, läkaren tycker att det är lite konstigt eftersom de tidigare bilderna visar tydliga tecken på tumörer, vad skulle kunna ändrats på några veckor. Men han gör vad hon säger. Och när han får bilderna.... VISAR DE INTE ETT ENDA SRÅR AV EN ENDA TUMÖR!!!!! Hur kan detta vara möjligt tänker den okristne? Jo, det är Gud! Vilka andra förklaringar finns det egentligen?? Vetenskapen har svikit oss, men den som aldrig sviker har räddat denna unga flicka från döden!

Okej, Alien-science-fiktion-varning på denna! Jag hade svårt att fatta det i början, hur kan det vara möjlig, tumörer försvinner inte bara sådar på nån vecka. Men enda förklaringen som mitt förstånd lyckas hitta är att det måste finnas en högre kraft, en god och kärleksfull som bryr sig om de minsta! Det måste vara GUD!

I allmänhet är tredagar det bästa med hela påsken. Det finns inget som är så spännande, så facinerande, så otroligt otroligt som med Gud, och att fira påsken i fokus på honom och med andra som delar samma mål är fantastiskt!

Dagar då vi gör Amelié-ting!

Fler extrema saker finns men det blev lite väl... Typ att vi också åkt tunnelbana, ätit i vår ensamhet etc, etc.

Överraskning!

Svampbob före...

Svampbob efter...

Den 26 mars var det en speciell persons myndighetsdag, nämligen: Miss Maddie! Vanja och jag hade förberett ALLT: Svampbob-tårta, serpentiner,ballonger, presenter, födelsedagskort, ljus och tut-pipor-som-rullar-upp-när-man-blåser-i-dem. Vid 7.30 tiden traskade vi med förväntansfulla miner till Madde och Marias hus. Väl där välkomnades vi av en morgonpigg Maria och en värdfamilj som log väldigt hemlighetsfullt. Inne i Marias rum förbereddes tårtan och väl redo sprakade Maria ut och vrålade "grattis", efter 3 sekunder störta Vanja in och precis efter, jag med en brinnande Svampbob i händerna. Madde blev gladaste gladaste och presenter bars fram och glada miner och serpentinhav och tutljud som dånade i hela huset. Vår frukost bestod av att snabbt förtära vår vän Svampbob som var jättegod, men magen mådde kanske inte så bra efter en sådan chock av socker direkt på morgonen. Efter denna festliga måltid begav vi oss till skolan där allt gick tillbaka till rutiner. Förutom Maddes många tusen serpentinhalsband som stack ut något.

På kvällen var det pastakalas på en restaurang i South Kensington, uppklädda och glada satte vi oss till måltid. Vilka vi? Jo, Madde, Vanja, Isabelle, Daphne, Maria och jag. Efter detta åkte vi tillbaka in till Richmond, för att festa? 17 åringarna och de trötta begav sig hem medans Madde smidigt visade sitt leg, fick en nick av säkerhetsvakten och kom in. Livet är så mycket enklare när man är 18 fyllda år! För oss andra är det minsann inte lika lätt att få komma in och dansa runt lite.

Själv drog jag hem och packade klart det sista, förberedde mig förväntansfullt inför hemresan tidigt morgonen därpå.

Fotoautomat £3, s'il vous plait!

A dream come true! När man får trängas i en fotoautomat med sina bästisar och trycka ihop sina ansikten för alla vill ju vara med på bilden... Någon skricker "Aj, mitt ben!" Fast mest fylldes det lilla utrymmet med pinglande skratt samtidigt som det blixtrade till i ett oregelbundet (eller regelbundet) tempo. Sen traskades det iväg till "the Diner" som gör godastegodaste milkshaksen, och inte sånna som förgiftar en... Igår smakade jag cocosnöt. Himmelsk! Efter detta åkte vi runt efter lite velande till South Ken, efter lite mera velande parkerade vi senare våra rumpor på ett par trästolar vid ett långt träbord och beställde ett par driknar. Jag: en fruktjuice. Vanja: te. Madde: iscaffe. Runt tiosnåret drog vi vidare hemmåt. Väl hemma möter jag fyra tokiga som kollar på film i ett varmt litet rum, där en till tokig får plats på sängen framför datan där de satt på en bra film. Män som hatar kvinnor. Tyvärr kom jag en timma för sent men slutet var i alla fall bra! :D lite konstig i allmänhet bara. I denna minut sitter jag lite illamående av alla JellyBeans jag och Juliana har Tjuvsmakat. Vi lekte Gissa-Bean-Smak, jag var inte så bra på den leken men det var kul! Betty-Botts-bön-anda! Nu känner jag att ögonlocken säger godnatt, det hjälper inte hur mycket jag än protesterar. Så jag säger väl godnatt nu. Dessa sista fraser vill jag ägna min kära mor som står sena timmar och bakar bröd för min skull! Tack! Och, grattis på Mors dag! Jag älskar dig! Snart kan jag inte bara luftkrama eller skicka pussar på posten du får dem på riktigt!

:

Fredag, repa, giraffe, vela och hem.

Nu: Film!

Imorgon: Portobello Market

Söndag: British Library

Nästa vecka: Sverige Läxmål: Bli klar med kap 5 i matematik, engelska uppsats, öva inför kemiprovet på kap 12 och 13.

Livsmål: Inte klaga och inte bara prata strunt utan få saker gjort!

Önskningar: Att alla andra bara kunde sluta!

Sötsaker: Macarons, sovmårnar, bekväma skor.

Älsklingslåtar: Once upon a december-Anastasia, Fidelity-Regina Spektor, Simon says-Laleh, Brick By Boring Brick-Paramore

Önskningar i framtiden: Se Josef Fares film Kopps, äta Pizza med Juliana och Vanja i Pizzerian ( ni vet vilken?? ;D)

Just nu har jag fått fläng av att åka hem en sväng! Hemlängtan är en grotesk känsla men just nu är det mitt minsta problem.

Vardag

Vardag är att vakna på morgonen och förtfarande längta tillbaka till sängen. Vardag är skolmat som man betalat pengar för, för att sedan märka att det var det äckligaste du någonsin smakat. Vardag är laborationsrapporter, kängor, offentliga toaletter med pump, tunga väskor och en viss amerikan. Men idag var annorlunda. Idag var det målarfärg, nyklippt gräs, jacklösa människor, glass och crackers vid floden, skrikande ankor och tidvatten. Idag var det två frukostar, engelsk tant med en mystisk turban som satt med på kemin följandes av en nervös kemilärare som skrattade lite för högt.

Angelika och Kerstin ska hälsa på Sara!

Ja, mitt budskap med detta inlägg framkom ganska tydligt i rubriken :D Mina två Superba vänner kommer arrivera till denna stad. Se mitt hus. Värdisar. Vänner. LONDON! De kommer inte sammtidigt men ändå! Den brillianta trion, de oslagbara super(wo)men! De heliga essen! Alla dessa benämningar hamnar under överrubriken!

Vi ska undersöka Oxford Streets alla lösa stenplattor, vi ska sopa undan alla damiga trasor i Brick Lane sökandes efter fina secondhand-plagg, vi ska undersöka hur långt bort man kan stå för att ändå kunna se hur mycket Big Bens klocka visar, vi ska maximera speeden på en dubbeldäcksbuss, vi ska leka sardinburk på klubb, vi ska försöka springa i 20 km/h på en folkfull gata i Picadilly Cirkus, vi ska ställa oss på Covent Gardens market och framföra gatuunderhållning bättre än proffsen, vi ska..viskaviskaviska, viska till de mest sena timmar på dygnet och umgåsumgåsumgås!!!!

Tingeling

Okej, vad har jag haft för mig från lovet till nu: Onsdag 3 mars: Flyttade till en ny värdfamilj, för Chris och Peter är på semester i Australien. Skönt för dem men själv kommer man till sämmre lägen! Jag delar rum med Juliana nu, och familjen är ganska smutsig av sig, 4 killar som inte ens säger hej, och de skriker på kvällarna för ingenting. Men nu är det inre sä farligt längre, det kunde blivit mycket värre! Fredag 5 mars: Imperial War Museum. Folkmorden i Rwanda, Jugoslavien, Kambodja och såklart Förintelsen. På ett ställe hade man satt ihop en film, högar av skelett bakom en kvinnas hus i Kambodja, en man som filmat i smyg med din kamera på två människor i Rwanda som slår ihjäl två nedslagna med en grov träpinne. Kvinnan bakom huset som säger att hela hennes släkt ligger bland skeletten på bakgården. Hon kommer aldrig, ALDRIG glömma vad dessa människor gjorde. Och förintelsen... Hur kan man få för sig att utrota ett helt folk? Lite skor i en hög hade sparats, bilder och filmklipp på förgasade judar i garkammrarna. Man mådde dåligt efter detta, vad har detta folk gjort mot varandra egentligen? Jag önskar det aldrig hänt! Men det har det. Efter museet åkte Juliana, Natalie, Olivia och jag till Oxford street, köpte lite snabbsushi, och jag köpte ett par trixiga hörlurar! Efter en salig hot chocolate Milano begav vi oss hemmåt. Lördagen 6 mars: Stort grattis till Lill"sis" Grace som inte är så liten längre! 16! Grattis grattis! Söndag 7 mars: Simons tur att fylla år! 17 hela marsvarv! Oh! Grattis! Måndag 8 mars: Två överlevande från förintelsen kom och berättade sin historia! Väldigt intressant! Fredag 12 mars: Repade för första gången på nästan ett år, några talanger som slått ihop sina musikaliska huvuden! Det är kul, påminner mig om de gamla goa dagarna! Och jag fräschar upp mitt ackordminne! Efter denna goda tid samlades vi flera tjejer närmare bestämt 11 stycken och åkte till Giraffen, en resturang med inspiration från alla nationaliteter! Till exempel Hummus från mellanöstern och Kopparbergs Svenska cider! Efter att ha fyllt våra tomma framsäckar traskade vi vidare till Odeon, en bio som är fanatisk insatt i filmer ;) Alice i Underlandet träffade våra hornhinnor genom de gammalmodiga glasögonen. Lördag den 13 mars: Kvällen spenderades hos lovely Rebecka och Malin. Tacos och Melodifestivalen! De bor hos sin egna familj i London och har svensk paraboltv! Några sekunder av svenska undertexter livade upp knoppen! Segraren en besvikelse, såklart Samel skulle tagit hem det hela! Efter detta tog vi oss till en dansklubb och dansade hela natten lång! ( snarare en timma eller så) sen bar det av till sängen! Det var nog allt! Studieresultaten ligger på "egentligennöjdmenjagförtjänademerellerkundegjortbättreifrånmig"-resultat! Jag är EGENTLIGEN nöjd. I detta moment pratar jag med Elin och lyssnar till Jonathans och Graces skratt. Idag repade vi igen och det gick bättre för nu kommer jag ihåg det mesta! En ny favoritlåt: Once upon a December- Anastasia Så himla fin! Film som måste ses innan man dör: Kops producerat av Josef Fares!

Pi-dagen!

Idag är det den internationella Pi-dagen! Grattis! Eller vad man nu säger. Pi-dagen har firats sedan 1988 tillägnat talet "Pi" som man kan använda till att räkna ut en cirkels diameter och omkrets. Varför just den 14 mars? Jo, för att den 14/3 kan vändas och skrivas 3,14 alltså det tal som pi brukas avrundas till. Det är ett ganska oändligt tal därför har den hur många decimaler som helst kan man tycka. En tjej i 3-dagar-konferensen förra året tävlade i talangjakten, hennes talang: att lösa Rubiks tub medans hon radar upp de första 100 decimalerna i "pi"! Hon vann inte för detta klassades som en ren nördighet och inte som talang. Man kan fira Pi-dagen genom att ära cirkelformade saker. Till exempel Pi-e (Paj), Pi-zza, Pi-roger, pi-tabröd. Man kan tänka extra på detta när man pi-ssar/pi-nkar eller pi-mpar. Man klä ut sig till pi-rat eller pi-kador, ha en pi-cknik, spela pi-ano eller pi-ccolaflöjt, leka med en pi-tbullterier eller pi-gg (gris), titta på Pi-ppi eller kanske bara lyssna på Edith Pi-af!

Nu är det lov!

Jag har shoppat, slappat, Zzzovit ut, vart på bibliotek och museum, tittat på massa filmen som Blood Diamond, Avatar, Lejonkungen, Alladin, Alice i Underlandet (Disney-mixen). Jag har spekulerat börsen och nu ligger pundet väldigt lågt, £1 = 11.079 kr! Jag har smakat cubcakes (Waitrose-mixen), inte en höjdare. Snart byts värdfamiljen ut som ett gammalt batteri. De ska nämligen på resa till Känguru-Koala-landet och ha det skönt i tre veckor. Kvar finns bara ett par rostiga katter och de är inte så bra på att ta hand om två självständigheter som jag och min boendekompis. Vi måste då flytta temporärt till en annan av alla fantastiska värdfamiljer som finns häromkring. En tant som heter Loffe/Lotfi/Loafer/Longfer vi kommer inte riktigt ihåg. Förhoppningsvis kommer det inte bli världens disaster. Två lundare kommer iallafall närvara vårt sällskap. Tre veckor är lång tid... Eller kort, det beror på vilken inställnig man har. Själv tycker jag att det är lagom tid eftersom jag triv i den här familjen men den nya är än lika spännande. Dessutom får man lära känna nytt folk, fast det får inte vara för bra för då kanske jag inte vill tillbaka och inte heller för dåligt för då kanske jag längtar ihjäl mig. Överanalyserar jag igen?? Hm... Igår mottogs ett mail från min mattelärare. Nej var svaret. Men jag tänker inte ge mig. Här ska övertalas!! Några avlägsna släktingar ska hälsa på, Adiba lät precis som Linda i telefon :D

St Valentines Day!

Jag älskar er!

Utan er vore jag som en ballong utan luft, en blomma utan kronblad, en bok utan sidor, ett hus utan fönster, en tandborste utan borst, ett hav utan vatten, jorden utan solen, en finne utan var, internet utan täckning, en Joakim von Anka utan pengar, en klocka utan visare, en krockodill utan tänder, A och inte B, gitarr utan strängar, en fågel utan kvitter, en Piff utan Puff, en Disneysaga utan lyckligt slut, mat utan smak, trappa utan trappsteg, musik utan toner, Tingeling utan älvstoft, Superhjälte som sviker.

Körsbullar, halsmunkar, värkkasetter, flasknäbbar.

I veckan har jag vart på världens bästa museum, nämlien Natural History Museéum! Det var det mest extraordinära jag sett! Till exempel dinosaurieskelett med värsta stora käken! En liten mus med decimeterlånga ben(!) som en känguru i musform, en jättenäbboan (fågel med stor näbb (kanske inte låter revolutionerande men jag tycker det(!))). Sen såg vi MEGAMYGGOR! Asså om en sån skulle suga på mig skulle jag banne mig tro att det var självaste DRAKULA!! Som tur var var de förstorade och gjorda av plast...tror jag.

Här är föresten gigantiskt snygga bilder jag hittade på deras hemsida.

Och ni vet i Lejonkungen när Timon och Pumba går i djungeln och sjunger Mitt i Djungeln och när Timon slutar med AWOEEEEEEE UIUIUIU AWOEEEEEUMPUMBAEEEEIEEEE!!! Då springer ju Pumba efter en skalbagge med vingar. Den skalbaggen såg jag! Och den var jättestor och härligt sommrigt fin! Det fanns också en tusenfoting som var lika lång som min vad!

Förutom detta var det förståss vetenskapliga göror vi hade och göra i detta förträffliga museum. Darwins utställning. Såklart är detta det mest vetenskapliga och nördiga och såklart älskade jag det till max! Jag ska så "hänga" där på lovet!

Sen har det nog inte hänt nått speciellt, jag har fikat med kompisar två dagar i rad nu men det är bara för att det finns ett najs café under bron som är bäst att fika på och för att det är najsare att bara umgås. Och igår fick jag chocken av alla chockar för det jobbade en svensk där. Svenskar är ju verkligen inte utrotningshotade i London men dom brukar ju inte prata...

Sara-Hello, can I have a brownie, please?

Butiksbiträde~20- Är du svensk?

Sara-(tror att hon snackar om brownien på ett mystiskt språk och är helt programmerad på det engelska örat) SORRY???!!!

Butiksbiträde-Är du från Sverige?... ARE YOU FROM SWEDEN?

Sara-Aha.... Ja det är jag!

Butiksiträde- Kanske lite svårt att koppla...

Sara- (generad) Hehe, ja.

Hon tittade lite konstigt efter det. Hon jobba inte idag när jag fika där iallafall :D Men det är ju alltid trevligt at prata.

I helgen är det alla hjärtans dag och jag ska köpa massa choklad och macarons och bara mumsa i mig! En ny smak hos the lady with the macarons: Pichtaco!! Jag har redan bestämt mig för att det ska vara min favoritsmak!

Just nu sitter jag och lyssnar på Edith Piaf, har precis ätit nudlar med kykling och soya. Ska nog göra lite kemi och kolla över IELTSläxan en gång till. Idag snöade det i Londi, temperaturen är 0, klockan är 20.21 och det är 12 dagar kvar till lov!

Back on track!

Efter nästan en månad har jag nu bestämt mig för att skapa ett inlägg.

Jag kom till London med nya mål:

1. Satsa mer på skolan = Bli PLUGGIS.
2. Lära känna nya värdfamiljen så att vi förhoppningsvis får en bättre relation än vad jag hade med den förra.
3. Bli mer involverad i en kyrka.
4. Gå en kvällskurs men eftersom jag satsar på skolan så kanske det blir lite svårt. Men med planering funkar ALLT!

För nästan en månad sen var jag ovanför molnen för att sedan landa på Heathrow airport. En ny värdfamilj, nytt hem, ny tillvaro skulle undersökas! Såklart var jag ganska deprimerad efter att ha lämnat familj och vänner och bekvämlighet. Men det gick över efter en vecka eller så. Värdfamiljen är väldigt trevlig och hjälpsam, dock lite osociala men jag är ju verkligen van med det redan. Ändå tycker jag att byta värdisar är det bästa jag gjort! Jag har nämligen snackat med hon som bor his gamla värdisar nu, hon har exakt samma problem och den där känslan av att det är fel på mig och inte på dom, jag borde vara mer så och inte så... Jag kännde igen det så väl. Det bästa är också att jag bor med en tjej till. Juliana. Så det känns inte lika ensamt, allt känns bättre när man är två.

Skolan är ju som den är, men mina studieresultat har förbättras och jag tror att man ändå vänjer sig med olika system och upplägg efter ett tag. Lärarna är ju kassa men det är inte så mycket jag kan göra åt det, jo, fråga om hjälp hemma men det är ju inte självklart att dom hjälper till heller.

Värdet är underbarast iallafall. Igår var det 10 grader och sol! Som en tidig sommardag hemma! Jag gick med uppknäppt jacka utan halsduk! I Januari!!

Kompisarna är underbarast! Vi har haft temakvällar, hemmakvällar, filmkvällar, biokvällar. Linnéa åkte hem och det var ju jättesorgligt för hon ville verkligen vara kvar jag kommer sakna henne. Men Vanja kom tillbaka efter massa mentala tsunamin! Vi har även fått med en till i gänget! Klara från sthlm som kom hit efter jul! Hon är söt!

Några nya saker jag har förälskat mig i är bio, för att det är så mysigt, sallader, för att det faktiskt är gott, speciellt cesarsallad och att plugga, roligaste läxorna är franska och IELTS!

Nya oroligheter: Projektarbetet, vi ska ha bestämt ämne innan påsk, och den nya läraren och mentorn som vi ska få efter sportlovet. Om han inte är bra... Då bankar jag huvudet i väggen, räknar till 10, biter på naglarna, drar av mig håret och stampar mig själv på foten.

Nu ska jag nog åka till ett trevligt café i Twickenham och plugga, vi ses!